Som det kan gå.
Dags att lämna in bilen för lite reparation. Men först en sväng till återvinningen hade ju fullt med grejer i bilen som skulle slängas.
Ja så har jag lämnat bilen. Å så varmt fick ha alla rutor nedvevade och inte blev det mindre varmt när vi, jag och hundarna, började gå mot busshållplatsen. Ja och dessutom gick jag fel genom bostadsområdet så jag fick gå tillbaka, solsting.
Ja så kommer då bussen en liten buss med 17 sittplatser där man går på och av genom samma dörr. Jag sätter mig på andra raden och säger till föraren jag får flytta mig om det kommer fler, han svarar det går nog bra. Tänker hoppas inte det kommer någon dagisgrupp som med all säkerhet har någon som är allergisk mot hundar. Efter bara några hållplatser står det två unga killar, föraren säger sätt er längst fram och dom lyder snällt. Fortsätter våran resa och jag tittar oroligt varje hållplats där det kan finnas en barngrupper. Nej inga barngrupper men där står lilla tanten med sin dramaten och käpp, där gav jag upp och gick av med mina hundar. Fick gå i strålande solsken och värme tre hållplatser som jag tänkt åka.
Landade i min soffa helt slut och genomsvettig, tänker inte röra mig mer idag. Önskar jag hade haft en hjälpande hand. Nu tickar det i örat igen och fötterna är så svullna. Men i ärlighetens namn, varför klaga nu är jag hemma i mitt svala hus med alla bekvämligheter man kan önska sig. Valet att gå av bussen var ju faktiskt helt mitt eget, dumt val kan jag tycka.
Lyssnar på dessa partiledare i Almedalen, så tråkigt att lyssna på när dom bara klagar på de andra partierna, önskar dom kunde tala mer över vad de vill åstadkomma och inte hur dom tycker att andra misslyckats. Uttrycket Kasta sten när man sitter i glashus, kommer väl till passa.
De fina blommorna var fina över en vecka men i den här värmen börjar dom ge upp.
