NEDRÄKNING
Ja vad skall man säga ... där gick den semestern.
På måndag ringer klockan 05.15 och det är slut på lata dagar.
Men skall jag vara helt ärlig så gillar jag rutinerna som blir när man jobbar,
jag äter när jag skall och förhoppningvis blir det mer sömn.
Bara en söndag kvar!
Sedan blir vyer som den här en verklighet, ja under arbetstid, inte dumt alls.
Vad vore livet om man inte hade ett jobb att gå till, om jag inte fick säga jag är
bussförare och i morgon är det en ny arbetsdag.
Det blir många tillfällen att lyssna på massa skön musik, ibland när jag har passagerar men
framför allt vid framkörning. Minns en gång i våras när jag kom till Långlets Bygdegård och
det stod två unga killar och väntade, deras kommentar; men oj vad du popar, kul!
Lite har blivit uträttat i alla fall.
Två grindar har kommit på plats, uthuset har fått ett lyft, jag har hjälp mina barn med
deras hundar många dagar. Båtbryggan är klar, massa skräp har åkt iväg till tippen.
Jag har varit på Bliktpunkten i Nusnäs och i Hjortnäs och på dansveckan i Malung, ja
jag har sett mig om i Dalarna plus två kvällar på Dalhalla.
Men framför allt har jag umgåtts med mina barn och deras respektive övervarat min
äldsta dotters 30-årsfest, så lyckat, härligt och roligt med alla vänner och släkt.
Men att livet är trevligt och roligt är naturligtvis de människor man har omkring sig
känner mig lyckligt lottad på den punkten = aldrig ensam.
Vad vore livet utan vänner så låt oss ta vara på varandra, ta aldrig någon för given.
Lev väl, lev nu, ingen har löfte om en morgondag!