LÖRDAG DEN SISTA SEPTEMBER
JA VEM VET VAD LIVET HAR ATT ERBJUDA .....
Vaknade i morse och tänkte på sjukdomen i min kropp nu har det gått mer än ett år sedan det konstaterades att jag hade hudporfyri och alltjämt står jag under behandling men från att bli tappad på blod har dom ju gått över till att jag skall äta tabletter.
Livet är just nu men jag tror ju på ett liv efter detta väntar på att Herren skall komma tillbaka, mina döttrar säger säkert: du är flummig mamma. Men sanningen är ju att jag tror på hela bibeln och om löften den ger.
Pysen njuter i gräset
och jag på baksidan av huset.Mycket kvar att göra med gräsmattan, staketet och jag har en del måsten också som att måla om alla fönster, fönstren får vara till våren. Nu är hälften av hallonbuskarna ett minne blott, där skall det bli trägolv i stället. Ja min lilla bubbla ... barnbarn, döttrar, hundar ja alla hundpromenader, porfyri och så huset ja huset med alla mina drömmar.
Satt i röran på altan och åt lunch med den här utsikten, smakade bra i alla fall.
Det började regna så då blev det att fixa inne i stället, en åttondel av bokhyllan fick inredning, där jag blev tvungen att diska allt innan det hamnade på plats ... en liten bit i taget.
En härlig dag är slut, hoppas det blir fler bra dagar
innan mörkret och kylan står klorna i oss.
Visst är det skönt med höstdagar?